huhu hej, nu har jag varit ute och gått med mamma en tur, jag har en rädsla, det finns ett ställe som man gick/joggade runt på som barn, det berättades alltid saker och man hittade på saker om de övergivna ladorna och det tomma husen, och ja, det sitter kvar, jag kan inte gå själv igenom utan jag måste gå med någon, jag vet inte vad som skrämmer mig, skogen kanske?


creepy, men vädret får tår och tummen upp, jag blir alltid så glad när värmen gassar!

hade jag vart känd hade nog kissie kallat mig för ap-johanna haha(;
men vadå apor är vell söta, och gissa vad, jag kan både se ut som en och låta som en, om jag ska bevisa får ni allt ta att lägga in en kommentar hihi