Dansen, det är alltid dansen, det är så underbart, när man sätter sig ner efter en träning och känner att man pumpade den sista energin man hade, svetten rinner, för vissa kanske dans ses som en sport, men ojoj det är så mycket  mer än en sport eller ett intresse. det är en del av mig.

Jag gjorde illa mitt knä för snart två år sedan och det är inte bra än.

Jag var dum nog att utmana min kompis dåvarande kille, det var en trä bänk, jag sa att vi kunde hjula eller köra rundat över den och landa på marken, jo men tjena, visst det gick bra, utom det faktumet att marken lutade lite och jag landade då med raka ben och mitt högra knä krasade sönder, mitt främre korsband töjde ut sig eller liknande, det var bara akuten, men de visste inte var det var, de som kollade tror det är korsbandet.

Det kommer inte gå att fixa, jag vill operera, jag vill att det ska bli exakt som vanligt, jag kommer inte att kunna bygga upp musklerna runt omkring till 100% igen.

Jag hatar detta jag hatar detta, jag skulle börja på innebandy, jag tror faktiskt att jag ska ägna tiden åt dansen, ta två kurser i veckan och försöka att träna upp knät igen, det känns viktigt

när vi hade brandövning hoppade knät ur led(ja det känns så) och jag föll ihop och grät,skrek, ja pinsamt, de trodde jag svimmat men så var det inte. när man säger att det är knät ser folk bara förbryllade ut, men ja det kan göra så äckligt ont.

nu ska jag inte gnälla mer på bloggen, men jag behövde skriva av mig lite, när folk frågar vad jag har gjort för att det ska hända så med knät säger jag bara att jag hjulade och gjorde illa det.

Det känns bäst.