Till minne av Ted Gärdestad
Ted Gärdestad var en underbar person, hans bror Kenneth var där och berättade om deras karriär, från födseln till döden, Ted var någonting extra, deras broderkärlek var så otroligt stark, jag grät, mamma grät, varannan person satt med tårar ned för sin kind när brodern säger
-Det var dagen då Ted tog en promenad och aldrig mer kom tillbaka
Jjag får tårar i ögonen, allt var så vackert, kören, publiken, bandet, Kenneth.
Ted var en människa som trodde på livet och kärleken i högsta grad, när Kenneth berättade om Ted och man förstod att Ted var lite av en filosof och trodde så starkt på kärleken och att det är det vackraste så förstod man att det verkligen är så.
Att Ted som hade en så stark tro till livet tog sitt eget var inte hans fel, det var folket runt omkring som dömde honom, han mådde inte bra, jag tror att han kände sig ensam fast han var så stor och alla visste vem han var.
Ted var värd detta minne av honom, vi hyllade honom ikväll. Jag älskade hans låtar som liten, och idag älskar jag de lika mycket.
Kenneth berättade historien bakom alla låtar, allting handlade om liv och kärlek, närhet, två kroppar en själ, när han skrev låten sol vind och vatten sa Ted, Kenneth lyssna på min nya låt, sol vin och vatten, men det blev vind istället, lite kul.
Alla mina favoriter:
Himlen är oskyldigt blå
Jag vill ha en egen måne
För kärlekens skull
Oh vilken härlig dag
Sol vind och vatten
Jag ska fånga en ängel
Ge en sol
Kommentarer
Trackback
